Det är så mycket nu så jag hinner inte skriva fast det finns tusen saker att vara arg och glad över. Tydligt är i alla fall att Pierre Edström inte har så mycket annat att skriva om än att ondgöra sig på mig. Jag tar det som ett gott tecken även om allt han beskyller mig för är rätt trist.
Han påminner om ett av de bra föredragningar jag var på i London där man diskuterade förändringsbenägenhet och en uppdelning de hade gjort över dåliga förändrare och goda.
De goda förändrarna försöker skapa nya möjligheter med engagemang istället för att lägga energi på att gnälla och vara arg, de oroar sig inte över att något förändras utan undrar om det går att göra bättre.
De dåliga fokuserar på problemen genom att klaga och vara arga och pessimistiska Det är ungefär det Pierre gör på sin blogg:
1. Var är självkritiken Linda?
2. Dags att städa upp Linda!
3. Ta reda på fakta Linda!
1. Jag tycker att mycket måste göras bättre vad det gäller alla funktionsnedsatta och i synnerhet för de barn med flera funktionshinder. Det gäller självklart oss i landstinget men även kommuner och stat. Vi har en bra lag som vi alla måste hjälpas åt att uppfylla utifrån varje individs behov!
2. Vad det gäller att städa upp är det precis det vi har ägnat oss åt i psykiatrin. Lämna de organisationsformer som inte har lyckats med att vara likvärdiga och stabila och hitta nya modeller som ska vara väl förankrade och med tydlig samverkan för att på bästa sätt nå alla som har behov.
3. Att ha alla fakta var inte problemet från landstingets sida i Nymålen, tvärtom var det vi som hela tiden stod upp för att grön rehabilitering innebär både behandling och sysselsättning, dvs både landstingets och kommunens uppdrag! Men Pierre var ju inte med varken i förhandlingar eller på stormöte så självklart är det lättare att stå bredvid och skrika men frågan är vilka fakta han hade!
