Jag har varit tillbaka i jobbet sedan tre veckor men har fortfarande inte kommit in i rutinen att blogga, men ska skärpa mig. Jag har idag varit i Stockholm och träffat partikamrater från hela landet för att på förmiddagen ägna oss åt att diskutera Inriktningsdokumentet för SKLs kongressperiod 2012-2016. Det blev många intressanta diskussioner och jag tog bland annat upp folkbildning och folkhögskolan som saknas helt i dokumentet och så slog jag ett slag för jämställdheten också.
På eftermiddagen startade Vänsterpartiet äldreomsorgskampanjen Vem ska hjälpa mormor? Äldreomsorgen är definitivt en jämställdhetsfråga! Det är flest kvinnor som arbetar med äldre, det är flest kvinnor som fortfarande har det största ansvaret för hem och familj och det är flest kvinnor som utgör anhörigstödet till den person som inte får tillräckligt med vård och stöd. En representant från Kommunal gav oss några hiskeliga siffror. 2009 var det 18 000 som i sitt förstahandsval ville studera omsorg, 2010 var det bara 3000! 50% av dem som börjar jobba inom äldreomsorgen slutar efter 5 år och enbart 30% är kvar efter 10 år. Dessa siffror talar ett tydligt språk om hur tungt, lågavlönat och svårt jobbet är. Hon berättade även om den "samvetsstress" som personalen känner när de inte kan ge de äldre den omsorg som de önskar och behöver. Den stressen känner jag igen från mina 14 år som högstadielärare där förutsättningarna för att ge individuell undervisning utifrån varje elevs möjligheter aldrig fanns. Ytterligare en orsak till att färre och färre väljer att fortsätta jobba med äldre kan vara de förslitningsskador som det ger och det omöjliga i att få det klassat som en arbetsskada. 2009 var det 259 som fick sin skada godkänd som en arbetsskada, 200 av dem var män och enbart 59 kvinnor. Det finns mycket som måste göras om vi ska ha en äldreomsorg värd namnet och som dessutom är en bra arbetsplats!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar