Be om doggybag!

Jag hörde på radion igår att de har undersökt hur många det är som ber att få ta med sig sina egna rester från ett resturangbesök. Jag tillhörde den lilla minoriteten på en procent, varav inga svenskar enligt undersökningen, som faktiskt ber om det. Jag har med mig det sedan jag bodde i Nicaragua där det var en självklarhet. Jag tycker att det är viktigt att den goda maten jag betalt för inte blir sopor och jag har dessutom flera gånger upplevt att resturangpersonalen blir glada för de tar det som ett gott betyg för sin mat. På radion sa de att resturangägarnas tips är att man ska be om en doggybag och vill man inte ha det själv så ska man ge det till någon annan som behöver det. Detta beror inte bara på att dessa ägare är extremt solidariska utan för att alla rester är kostsamma och även ett miljöproblem. Så be om en doggybag och spara pengar och miljö och gör någon glad!

Jag är nöjd över att jag idag kunde ge min sekreterares flygplansfrukost till en hemlös i Stockholm, istället för att SAS slängde den. Det gladde fyra personer, flygvärdinnan som slapp slänga mat, Kaj som fick möjligheten att göra något vettigt med det som han ändå inte kan äta, jag som fick nöjet att göra en människa glad och den hemlöse som fick en välbehövd frukost.