Det ojämlika Sverige

På den Internationella Världskongressen för Vuxenutbildning (ICAE) i Malmö förra veckan lyssnade jag på Richard Wilkinson, författare till Jämlikhetsanden, som talade om varför jämlikhet är bättre för alla. Han kunde med vetenskapliga undersökningar och med statisktik visa att ohälsa och sociala problem är större i ojämlika samhällen än i mer jämlika samhällen. Arbetslöshet och hemlöshet kan inte förklara allt utan det som gör den stora skillnaden är den relativa inkomsten och det sociala statuset. De psykosociala riskfaktorerna för ohälsa är den låga sociala statusen, hur vi uppfattas i jämförelse med andra och tillgång till familj och vänner. Stress de första levnadsåren är också en riskfaktor. Barns välmående är sämst i ojämlika samhällen och jag undrar hur mycket mer ojämlikt vårt samhälle har blivit nu när barnfattigdomen stadigt ökar. Att Reinfeldt försöker vifta bort den viktiga frågan med att säga att man mäter fel och att det handlar om att fler fått det bättre visar hur lite han vet om vilken individuell och samhällelig skada ojämlikheten gör.