Kultur och pensioner

Har suttit och diskuterat överenskommelserna med våra kulturinstitutionerna idag. De kämpar hårt för att fortsätta hålla sin höga kvalitet som de är kända för nationellt liksom internationellt, samtidigt som de ska klara av att leverera det som beställarna begär. Beställarna är Kulturrådet, Regionförbundet, eventuellt den egna föreningen eller stiftelsen och kanske kommunen. Det är många mål som ska nås inom befintlig ram och ett ökat samarbete och nya lösningar krävs. Allt detta gör de utifrån sina olika förutsättningar. Det som däremot är omöjligt, framförallt för våra scenkonstnärer, är att kunna förutspå sina pensionskostnader. Detta gör att de inte kan planera sin verksamhet säkert, de kan inte heller anställa eller prova nya grepp, för pensionskostnader kan komma retroaktivt, hur oberäkneligt som helst! Detta har naturligtvis branschens företrädare och Vänsterpartiet med flera ifrågasatt och begärt en förändring av men helt förgäves. Hur kan borgarna säga sig värna om kulturen när de på intet sätt värnar kulturarbetarna eller deras förutsättningar?